Det nya industriavtalet är nu på plats – ett avtal som arbetsgivarsidan beskriver som kostnadsmässigt högt i ett läge där den globala konkurrensen är hård, det skriver man från Industriarbetsgivarna.
"Våra företag är djupt bekymrade"
- Det avtal vi nu har träffat ligger på en hög nivå kostnadsmässigt. Svensk industri verkar på en global marknad där konkurrensen är hård. Avtalet äventyrar vår konkurrenskraft, bland annat i jämförelse med Finland och Tyskland, där löneavtalen landade på en lägre nivå. Våra företag är djupt bekymrade, men tar ansvar i en turbulent tid, säger Per Hidesten, vd på Industriarbetsgivarna.
Det tvååriga avtalet ses samtidigt som ett steg mot stabilitet och förutsägbarhet för industrin. Avtalsvärdet är 3,4 procent det första året och 3,0 procent det andra året – med en uttalad riktning om nedväxling under det andra året, vilket Industriarbetsgivarna menar är nödvändigt.
Förhandlingarna har präglats av stora meningsskiljaktigheter.
- Vi har haft anledning att ställa oss frågande till fackens verklighetsbeskrivning under årets avtalsrörelse. De har i stor utsträckning blundat för det ekonomiska läget. Vi befinner oss i en kris präglad av geopolitiska spänningar, ökade tullar, handelshinder och en negativ utveckling i den globala handelspolitiken. Detta påverkar alla – både företag och anställda, säger Per Widolf, förhandlingschef på Industriarbetsgivarna.
En central fråga under förhandlingarna har varit arbetstidsförkortning. Arbetsgivarsidan betonar att frågan hanterats inom ramen för det totala kostnadsmärket.
- Frågan om arbetstidsförkortning har hanterats av arbetsmarknadens parter och all arbetstidsförkortning räknas av inom det totala kostnadsmärket. Vi har för vår del dessutom hittat vissa lösningar som ger företagen flexibilitet och gör det lättare att planera, och därigenom värnar produktionstiden. Detta är något som bidrar till konkurrenskraften på sikt, säger Per Widolf.
"Mot bakgrund av vår svaga produktivitet är jag bekymrad över fokuseringen på arbetstidsförkortning"
Han är dock kritisk till att arbetstidsförkortning över huvud taget står i fokus i nuläget.
- Mot bakgrund av vår svaga produktivitet är jag bekymrad över fokuseringen på arbetstidsförkortning. Vi borde egentligen öka antalet arbetade timmar, säger han.
Widolf påminner även om vikten av att löneökningar speglar produktivitetsutvecklingen.
- Tidigare har växelkursen hjälpt till att hålla konkurrenskraften uppe. Så är det inte nu. Om kostnaderna fortsätter stiga utan motsvarande produktivitetsförbättringar kommer det att slå direkt mot jobb och förlorade investeringar. Detta i ett läge där vi har en arbetslöshet på nio procent och fler varsel än normalt, säger han.
En annan tydlig markering från arbetsgivarsidan gäller arbetstidsfrågans politisering. Industriarbetsgivarna uttrycker oro över ett möjligt lagförslag om arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka.
- Arbetstidsfrågan har fått en politisk dimension och det föreligger ett reellt hot om lagstiftning om arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka, säger Per Widolf.
Han betonar att den svenska modellen bygger på partsförhandlingar utan politisk inblandning.
- Därför är vi – fack och arbetsgivare inom industrin – eniga om att politiken ska hålla sig borta från arbetstidsfrågor. Om det sker en statlig inblandning genom lagstiftning kommer det att få konsekvenser för hur vi hanterar kollektivavtalens regler om arbetstidsförkortning, avslutar han.