Korrosion ses ofta som ett problem kopplat till fukt och utsatta utomhusmiljöer. Men i datacenter, processindustri och andra känsliga industrimiljöer kan hotet lika gärna finnas i luften.
Luftföroreningar som svaveldioxid, vätesulfid och kvävedioxid kan angripa elektronik, kontakter och styrsystem långt innan problemen blir synliga. Enligt Camfil är detta ett av de mest underskattade hoten mot driftsäkerheten i svenska anläggningar.
Även inomhusluft kan innehålla koncentrationer av korrosiva gaser som påverkar känslig utrustning inom relativt kort tid. Problematiken lyfts särskilt i miljöer som datacenter, pappers- och massabruk, kraftverk och petrokemiska anläggningar.
Utvecklingen med så kallad free cooling i datacenter förstärker frågan ytterligare. När utomhusluft används direkt för kylning minskar energiförbrukningen, men samtidigt kan korrosiva gaser och partiklar följa med in och exponera kritiska system.
Konsekvenserna kan börja med förändrad elektrisk impedans och kretsfel, men i värsta fall leda till kortslutningar, brandrisk eller oplanerade stopp.
För verksamheter där kontinuerlig drift är avgörande kan ett enda driftavbrott bli betydligt dyrare än förebyggande skyddsåtgärder.
Det finns etablerade standarder för att mäta och klassificera korrosiva miljöer, bland annat ISA 71.04 och ISO 11844, men många anläggningar saknar enligt Camfil fortfarande systematisk övervakning.
Bolaget lyfter korrosivitetsmätning som ett sätt att identifiera risknivåer och dimensionera rätt skydd innan skador uppstår.
Enligt Camfil är molekylärfiltrering en effektiv metod för att avlägsna korrosiva gaser innan de når känslig elektronik. I kombination med partikelfiltrering beskrivs det kunna minska risken för driftstopp och samtidigt förlänga utrustningens livslängd.
Frågan väntas få ökad betydelse i takt med digitalisering, mer avancerad automation och växande krav på driftsäkerhet i industrin.
