Februari – eller ”vabruari” – är för många småbarnsföräldrar årets mest stressiga arbetsmånad. Inställda möten, växande mejlkorg och dåligt samvete skapar lätt en känsla av otillräcklighet.


– Vabruari triggar ofta både stress och skuld, särskilt hos personer med höga krav på sig själva både professionellt och privat. Det är viktigt att komma ihåg att det här är en period och att anpassa krav och förväntningar utifrån förutsättningarna, säger Isabelle Petrovic, psykolog på Din Psykolog.


Många försöker ”jobba ikapp” sent på kvällar eller under vab-dagar, vilket riskerar att öka stressen på sikt.


"Stressen minskar ofta när vi slutar försöka kompensera för vab 

och istället anpassar arbetsdagen efter verkligheten"



– Stressen minskar ofta när vi slutar försöka kompensera för vab och istället anpassar arbetsdagen efter verkligheten. Och att våga vara tydlig gentemot kollegor och chefer är en viktig del av det, säger Isabelle.


Psykologens 10 råd för en lugnare vabruari

1. Sänk ambitionsnivån tillfälligt.
Se över din att-göra-lista och förenkla där det går.


2. Kommunicera proaktivt.
Ge besked tidigt när en plan behöver ändras.


3. Välj bort medvetet.
Allt kan inte vara prio ett samtidigt.


4. Undvik att jobba och vabba (“vobba”).
Fokusera på barnet – kom tillbaka med ny energi.


5. Acceptera kaoset.
Det är en period, och du är inte ensam.


6. Be om hjälp.
Dela ansvar hemma och på jobbet.


7. Värna om återhämtningen.
Sätt tydliga gränser för arbetstid och fritid.


8. Öva perspektivtagande.
Döm inte dig själv hårdare än du dömer andra.


9. Släpp perfektionen.
”Tillräckligt bra” räcker.


10. Visa självmedkänsla.
Behandla dig själv som du skulle behandla en vän.


När bör man söka stöd?

Om vab-stressen påverkar sömn, återhämtning eller vardagsrutiner negativt, eller om den gör det svårt att känna närvaro och glädje, kan professionellt stöd vara en väg framåt.

Att prata med en psykolog kan bidra till nya strategier för att hantera stress och skapa mer balans under en period som ofta är extra krävande för familjer.



Källa: Din Psykolog