Vid svetsning tillförs mycket energi till två material som ska sammanfogas. Det görs normalt genom en gaslåga, elektrisk båge eller laserstråle. I vissa sammanhang finns även andra tekniker som används. Energin smälter båda materialen på de ställen som de ska sammanfogas samtidigt som de pressas ihop. När materialen kallnar har de en bestående kraftig fog.
En vanlig svetsmetod är gasmetallbågsvetsning, som vanligtvis kallas MIG- eller MAG-svetsning. Då används en elektrod som kontinuerligt matas fram genom ett handtag, samtidigt som en skyddsgas strömmar runt elektroden. När svetsen tänds smälter elektroden i skyddsgasen, som hindrar oxidering sker. Vid MIG-svetsning (Metal Inert Gas) består skyddsgasen av argon, ibland kombinerad med helium. MIG-svetsning används till aluminium och till olika legeringar. MAG (Metal Active Gas) är den andra vanliga typen av gasmetallbågsvetsning. Den använder argon med en inblandning av koldioxid som skyddsgas och lämpar sig för låglegerat och olegerat stål.
Gasvolframsvetsning (TIG, Tungsten Inert Gas) är en annan huvudkategori inom svetsarbeten. Den känns lättast igen då elektroden inte förbrukas. Elektroden består då av en volframlegering och skyddsgasen av exempelvis argon eller helium. Överlag ger TIG-svetsning ett bra resultat med mindre defekter än andra svetsmetoder, men är en förhållandevis långsam process. Metoden lämpar sig bra i exempelvis aluminium, stål, rostfritt och koppar. En nackdel med TIG-svetsning är att det ofta uppstår små håligheter som gör att fogen inte är tät för vätskor eller gas.
Det är vanligt att svetsning ingår i projekt inom skärande och plåtbearbetning, eftersom det kan vara lättare att tillverka delar av komponenter och därefter svetsa samman detaljerna.